"Double
Fantasy"
(Capitol Records)
(Betyg: 3 av 5)
"Double
Fantasy", John återkomst, efter fem år som "hemma-pappa".
Gavs ut i november 1980, mindre än en månad innan han blev brutalt
mördad utanför sitt hem i New York. I handen hade han då en
kassett med dagen studio-arbete, en rå-mix av Yokos "Walking On
Thin Eyes". Låten finns med här som extra-spår. Som
bonus får vi också Johns hemma-demo av den outgivna "Help
Me To Help Myself" och en kort dialog när paret spatserar i Central
Park, kallad helt enkelt "Central Park Stroll", och plattan är
även denna ommixad och re-mastrad. Jag kan ana att man har använt
maskiner i studion av modell senare, för att fräscha upp ljud-bilden,
och det låter bra.
John delade ju plattan med Yoko Ono. Något som många tyckt dragit
ner helhets-intrycket av skivan. Och det kan man väl säga att det
gör. Det är väl främst Johns låtar man vill höra.
Yokos alster bidrar väl mest med att öka längtan till nästa
Lennon-låt, kan man, om man vill, på ett okänsligt sätt
uttrycka sig. Men hennes konstnärliga påverkan på avantgarde
och under-ground-scenen under andra delen av 60-talet är orubblig. För
att inte tala om hennes kreativa påverkan på John som jag tror
var viktigt för honom, gav honom det stöd och riktning han behövde.
Deras experimenterande under denna tid och en bit in på 70-talet var
helt klart till stor del Yokos förtjänst:
Även om jag på denna platta kan uppskatta framför allt "Kiss
Kiss Kiss" och hennes epos "Walking On Thin Eyes", vilket är
väl det mest kommerciella hon har gjort, dittills. Och "Every Man
Has A Woman Who Loves Him", lade John själv solo-sång på.
Utgiven fyra år senare.
Johns sånger osar harmoni och framtidshopp och gav även publiken
tydliga tecken på att han var tillbaka. Plattan innehåller låtar
som "Woman", hans vuxen-version av hans "Girl", på
"Rubber Soul". "Watching The Wheels", "Beautiful
Boy (Darling Boy)", till hans då 5-åriga son Sean. Och "(Just
Like) Starting Over" som lovar mer och enligt Johns halv-syster Julia
Baird, som jag träffade i Liverpool -98, så hade John stora planer
inför framtiden. En ny platta var redan på gång, den blev
förstås aldrig färdig, men gavs ut några år senare
under namnet "Milk And Honey". John gav dessutom bort låten,
"Life Begins At 40", till Ringo, som var tänkt till hans kommande
platta (-81), men den gavs förstås aldrig ut. En större turne'
diskuterades och efter att John lämnat England 1971 så återvände
han aldrig till moderlandet. Mycket beroende på hans problem att få
uppehållstillstånd i USA. Men detta skulle det bli ändring
på, enligt Julia. De hade under åren ständig kontakt och
runt jul 1980 var det meningen att John skulle åka tillbaka till England
och besöka alla släktingar. Men som vi alla vet blev det nu inte
så...
Men hur betygsätter man denna skiva. För Johns material ger jag
en klar 4:a, men som helhel blir den ganska splittrad, även om Yokos
insats kompletterar John på sitt sätt. Så en trea, får
det bli!
